Reservnycklar hos larmbolaget?

av Stefan Pettersson

CJ bloggade om att låta sitt larm-/vaktbolag förvara kopior på dina hemnycklar. Tanken är att de, när larmet går och väktare rycker ut, kan låsa upp din dörr, gå in i huset och utföra en ”inre kontroll av bostaden och återställa säkerheten”. CJ skriver:

Wow, tänker jag… kommer det verkligen göra mig säkrare att jag har en nyckel liggande hos ett företag någonstans?

Precis, larmbolaget tar ju detta för givet, men det är ju inte alls säkert (no pun intended). Vidare oroas CJ av bristen på insyn och transparens:

Hur skyddar de min nyckel? Hur många har tillgång till den? Vore inte det jävligt grymt om jag vore lite shady, fixade anställning där, började kopiera nycklar och gjorde lite business? Eller säg att jag redan är anställd och ser möjligheten till lite extra ”business on the side”?

Ett problem med transparens-teorin som jag beskriver den är att väldigt få kommer att kräva detta av leverantören så det kommer att bli svårt att införa med marknadskrafter. Kanske ett övergående problem men förmodligen permanent.

I det här fallet med beror det naturligtvis inte på att majoriteten inte skulle _kunna_ analysera (och ta ställning utifrån) informationen om hur Sector Alarm förvarar nycklarna. Att förvara nycklar hos en tredjepart är en rätt naturlig och verklighetsanknuten åtgärd. Det borde inte vara särskilt problematiskt för någon att bedöma säkerhetsfördelarna, bara transparensen fanns där.

Det är synd att den inte finns där. Som vanligt får man nöja sig med det man har.

Det är faktiskt ett utmärkt tillfälle att använda Schneiers femstegsmetod från Beyond Fear. I boken används fem frågor för att, på ett relativt strukturerat sätt, utvärdera säkerhetsåtgärder:

1. What assets are you trying to protect?
2. What are the risks to these assets?
3. How well does the security solution mitigate those risks?
4. What other risks does the security solution cause?
5. What trade-offs does the security solution require?

Det vi analyserar är alltså huruvida vi ska låta larmbolaget ha nycklar till huset så att de kan ta sig in för att återställa säkerheten efter att larmet har gått.

1. Vad är det vi vill skydda?
Vi vill skydda vårt hem, våra tillgångar i huset och oss själva.

2. Vilka risker står de inför?
En risk är att någon finns kvar i huset efter att larmet har gått. En annan är att det rör sig om vandaler som t ex har proppat vasken och satt på kranen för att orsaka översvämmning alternativt startat en mindre eldsvåda. Problem som man gärna ser att en väktare tar hand om direkt, innan man själv kommer hem kanske några timmar senare. Generellt handlar det om händelser som antingen inte går att upptäcka genom att titta in i fönster eller inte går att påverka utan att vara inne i huset.

En ganska viktig faktor i bedömningen är: hur vanligt är det med sådana problem? (Minns sannolikhetsproblemet.) Det enklaste sättet jag kan tänka mig att få en uppfattning är att ringa leverantören ett par-tre gånger (vid olika tillfällen till olika säljare) och fråga hur ofta de hämtar ut nyckeln respektive har användning för den. De är säkert sugna på att återberätta någon (framgångs-)anekdot.

Något som i det här fallet förmodligen inte väger in men likväl är något man aldrig får glömma är: vilka är vi egentligen? Har vi ett stort lyxhus? Ligger huset ensides? Har vi en balkongdörr mot ett skogsparti? Är vi kända i kvarteret för att ha pengar liggandes? Heter vi Vilks i efternamn? Svaren väger in gällande inbrott generellt men det är inte säkert att det påverkar just de risker som nyckel-utlämningen kan lösa.

Tills vidare kan vi göra antagandet att sannolikheten för sådana risker är låg.

3. Hur väl hanteras risken?
För de specifika riskerna, ganska väl. Beroende på storlek på samhället kommer väktaren att vara där på några minuter, däremot kan det säkert ta en timme för dig att komma hem från jobbet, längre om du är bortrest.

4. Vilka andra risker introduceras?
Det första uppenbara problemet är att det nu finns två sätt att få tag på en nyckel till ditt hus. Antingen kan man ta din eller larmbolagets. Det är rimligt att anta att larmbolagets kopia inte förvaras centralt på leverantörens huvudkontor utan på lokalkontor hos diverse kontrakterade vaktbolag på orter runt om i Sverige. Men, vi vet inte hur dessa skyddas p g a transparensbrist.

Ytterligare ett potentiellt problem, det CJ nämner, är att väktarna och eventuellt andra har tillgång till dina nycklar och kan missbruka detta. Du litar redan på att de ska rycka ut och kolla upp ditt hem när larmet går. Litar du på att de inte missbrukar tillgången till dina nycklar? Det finns ju flera sätt:

  • Ta nycklar, gör inbrott, lämna tillbaks nycklar.
  • Ta nycklar, kopiera, lämna tillbaks, gör inbrott vid annat tillfälle.
  • Fotografera nycklar, gör kopior, gör inbrott vid annat tillfälle.

En risk som reduceras är den att låsa sig ute. Du kan ringa larmbolaget som kommer och släpper in dig. En effekt av detta är att vaktbolaget kommer att få reda på att du har tappat bort dina nycklar (om du berättar), ett utmärkt tillfälle att använda en kopia utan att bli misstänkt.

5. Vilka tradeoffs måste du göra?
Egentligen inga, ditt hus, ditt larm, din dörr och hur du använder dina nycklar kommer att fungera precis likadant.

Slutsatser
Det är en relativt enkel analys att göra och vi har lärt oss en hel del men det är fortfarande svårt att ta ställning. Personligen skulle jag vilja veta hur nycklarna förvaras på det lokala vaktkontoret och vilka rutiner de har för att hämta ut nycklar.

Vilka krav ställer larmbolaget på dem? Det finns t ex jättehäftiga nyckelskåp med datorer i som ordnar spårbarhetsfrågan, man kan förvara nycklarna i kuvert med sigill, tvinga väktare att fylla i en rapport varje gång en nyckel öppnas, skicka automatgenererade SMS till ägaren när nycklar hämtas ut, etc, etc.

För att kunna ställa rimliga krav måste man, som jag skrev ovan, ha en uppfattning om hur ofta utryckningar med nyckeluthämtning sker. En generell riktlinje jag skulle ha rekommenderat vid designen är att det ska vara en stor grej att hämta ut någons nyckel och gå in i deras hus, det är inget man gör rutinmässigt.


Stefan Pettersson

Annonser